Upplösningen


Vem löser mordet? Det är svårt att säga, då det blir två mord och det nästan löser sig självt.
Först hade vi mordet på Victor, men det var bara ett misstag, det egentliga offret skulle vara hans älskarinna Veronika. Efter tredje försöket lyckas mördaren.
Mördaren är hennes bortadopterade och glömde son. Motivet är att hon har förstört hans halvbror Simons liv. Sanningen är den att nästan samtidigt som hon dör tar Simon självmord så det var förgäves.
Anders Knutas är en tvåbarns pappa på 40-50 år. Hans barn är tvillingar i tonåren, en tjej som heter Petra och en kille som heter Nils. Nils kompis blev utsatt för misshandel, hamnade i koma och slutligen dog han. Nils tog detta väldigt hårt. Hans barn är väldigt vanliga tonåringar, och hans fru är vanlig hon med.
Anders följer sin regelbok strängt, vilket kan vara både bra och dåligt. Han är väldigt engagerad i sitt jobb och tar ofta med sig det hem, vilket får negativ inverkan på hans familj, framför allt Nils.
Han är inte så bra med djupa känslor, som sorg och vrede.

Mordet

Det har byggts en ny kongresshall på Gotland, Det hade kommit klagomål om att den var onödig och dyr, men där stod den. Det är invigningsdagen och landshövdingen håller tal. Senare blir det fin middag och dans. Arrangören heter Viktor Algård. Han ligger i skilsmässa med sin fru Elisabeth och ska gifta sig med sin älskarinna Veronika Hammar. Så var planen i alla fall. Men något gör att det inte blir så. Han dricker lite av sin älskarinnas drink samtidigt som han väntar på henne. Vad han inte insåg var att någon hade förgiftat hennes drink. Han hittas död dagen därpå av en städerska.

Han blev cyanidförgiftad, men tanken var ju att Veronika Hammar skulle bli det, så mördaren försöker en gång till.

Hon ska spendera natten i några bortresta vänners stuga vid en öde stenstrand. Hon vaknar 2.15 av att det brinner i rummet intill, hon lyckas precis komma ut och klara sig med rökskador.

Polisen Anders Knutas går till väga genom att fråga runt alla bekanta som kände Veronika och Viktor.

Då och då kommer ett kapitel om en väldigt deprimerad man, han är det på grund av hans krävande mamma. Man får aldrig höra hans eller hans mammas namn, men man skulle kunna tänka sig att det är ett av Veronikas barn, Simon. Det kanske också är mördaren.

Journalisten Johan har sin fotograf Pia som har ett stort kontaktnät på Gotland och hennes sambo är son till Veronika och han har en fårfarm.

Det visar sig lite nu att detta är delvis en psykologisk deckare.

Den mörka ängeln heter den nya boken jag läser av Mari Jungstedt. Hon är 48 år och har publicerat böcker sedan 2003 med boken Den du inte ser. Sedan dess har hon skrivit en bok varje år. Den bok jag läser kom ut 2008 och handlar, som alla hennes böcker, om krimalkommisarie Anders Knutas och journalisten Johan Berg som jobbar på olika håll på Gotland.
Eftersom jag alltid åker till Gotland på somrarna och den verkar intressant så valde jag den här boken, och den är inte överdriven på något sett. Den är typisk svensk antar jag då jag inte har läst överdrivet många deckare. Men båda huvudpersonerna är familjefäder så det är inte den skabbiga amerikanen eller den snofsiga engelsmannen.

V.43

Nu är boken slut och sista inlägget ska skrivas, lovet kommer sitta fint :D
Jo, men boken handlar om två vänner, en som heter Dalia och Hennes bästa vän Norma.
Norma har skrivit boken, så man får se allt ur hennes perspektiv och hur hon berättar om Dalia.
Allt utspelar sig i Jordanien på 90-talet, det är stort förtryck mot kvinnor, dom ska göra allt som männen säger åt dom annars har männen rätt att mörda kvinnorna för hedern.
Dalia är muslim, men träffar en katolsk man hon blir kär i, det är strängt förbjudet att ha ett förhållande med en man från en annan religion.
Norma hjälper sin vän med att kunna träffa honom, och dom börjar planera att fly till ett annat land. Men så långt hinner dom aldrig. Dalias pappa och bror börjar misstänka något och knivmördar henne.
Varje vecka rapporteras ett hedersmord i Jordanien, men dom flesta hedersmorden säger dom att det är självmord eller olycksfall.
Språket tyder på att boken verkligen betyder något för henne då hon bryter nedtystandet om hedersmord och förtryck.
Jag tycker den här boken är ganska trög, fram till ungefär hälften, efter Dalias död, då får Normas känslor mer kraft och styrka. Men jag rekomenderar ändå den här boken, man får insyn i hur det kan vara i mellanöstern.
Jag tycker att blogga har fungerat förvånansvärt bra, men man har ju varit lite inaktiv ibland, och kommer på en helg för sent att man skulle skriva här, och det har inte pendlat så många kommentarer i min grupp, men annars tycker jag att det har gått jättebra! :D
Peace \/

V. 42

Författaren heter Norma Khouri och har bara skrivit den här boken.
Hon växte upp i Jordanien och flyttade efter sin bästa väns död. Mer kan jag inte berätta för detär det boken handlar om.

V.41
Jag läser boken förlorad heder av Norma Khouri. Den är helt sanningsenlig och utspelar sig i Jordanien 1995.
Förtrycket mot kvinnor är enormt, de måsta ha en man som tycker åt dem, antingen en bror, far eller man som de är gifta med.
Norma som har skrivit boken, och Dalia är två kvinnor i 25-års åldern, de har skjutit upp att bli bortgifta genom att starta en frisersalong tillsammans, under bevakning av någon av deras bröder.
Författaren förklarar Jordanien som en plats där folk vill se moderna ut och helt till frids, men bakom de stängda portarna utspelas samma scener som alltid har varit likadana.
Boken är som en hårdare version av tusen gånger starkare och jag vill gärna fortsätta läsa den.

Sammanfattning v.40



Den här boken är underbart uttänkt. Och saker som sker i boken skulle mycket väl kunna hända i vår klass.

Om man sammanfattar då.
Det är en helt vanlig klass. Alla har sina grupper man ska vara med i, och gränser att hålla sig till, vissa får inte säga något alls, andra får prata på i flera timmar till exempel.
Signe är en som inte får säga något, hon vill, men när hon väl får det vågar hon inte, hon pratar tyst och snabbt för att få det ur vägen, och till slut börjar hon gråta.
Men samtidigt som detta sker kommer Saga in i bilden, läraren Olle vill att hon ska göra så att tjejerna ska ta mer plats. Det gör hon. Men lärarna tycker inte om det, för det är redan störigt i klassen, när tjejerna börjar prata blir lärarna sura. De är vana att tjejerna ska vara tysta och snälla, inte säga emot. En osynlig regel.
Saga får tjejerna att trampa på linjerna, prata rätt ut, som killarna, tjäbbla mot lärarna, försöka äga stället, som killarna. Det blir krig. Men sen blir de svaga, när killarna börjar prata om tjejerna som objekt, och lärarna delar ut straff.
Men det slutar med att Saga berättar för Olle hur det egentligen är, hans absurda tankesätt och går därifrån. För alltid. Då får Signe fart på sig och säger att Saga har rätt och går ut själv.
Signe möter Saga på ett kafé en tid senare, Saga ska flytta till Kenya och hjälpa till att bygga en skola. De pratar lite och skiljs åt, men Signe är förändrad, hon kan bli tusen gånger starkare.
Christina Herrström skriver med ett tydligt budskap som visar sig på flera sätt




Det finns osynliga gränser överallt, man får inte träda utanför dem, då blir man direkt straffad på något sätt. Jag tror inte man märker att man har dessa gränser, men om man gör något "fel", då blir det tydligt att det är fel.